Glasklart!!

Jag klarade inte av att arbeta på denna lilla arbetsplats i Lomma, trots det var både förmånligt i tidsaspekt och bra för familjens livspussel. Det var som att försöka få frisk luft med en plastpåse över huvudet. Jag fick in barnen på det som då var allmän förskola, trots att min minsta bara var 5 år, men bättre det än att deras mor fick ett neurotiskt sammanbrott.
Jag sökte mig tillbaka till vaktdistrikt 2 och till utsättning A.
I utsättningen fanns flera kvinnliga kollegor och jag smalt in rätt så fort i gemenskapen. Ingenting hade förändrats sen jag sist jobbade där, förutom att det nu fanns fler kvinnor.


Det hade varit otaliga inbrott på bensinmacken på Segevång, vid motellet. Vi brukade äta frukost där mellan varven då tid fanns och ägarna av macken, var förtvivlade och uppgivna. De fick glasrutan i entredörren ständigt och jämt inslagen och alla cigaretter på macken länsades från hyllorna. Snart fick de slå igen macken om inget hände från polisens sida. Vi tog detta på blodigt allvar så klart, och la upp strategi och planer för hur vi skulle gripa inbrottstjuvarna. Macken låg i en sänka bredvid inre Ringvägen i Malmös utkant. Vid södra delen av området fanns en liten gräsbeklädd kulle och efter den var det en golfbana. Vi planerade att smyga upp på den där kullen, strax innan midnatt, med släckta strålkastare och med lågt motorvarv på bilarna. Släcka ner allt då vi nådde höjden och bara invänta de presumtiva inbrottstjuvarna. Vi körde in på baksidan av området på de grusbelagda cykelvägarna som gick paralellt mellan Inre Ringvägen och golfbanan, fram till gräskullen. Dit rullade vi på frihjul med avslagna motorer och nersläckta strålkastare. Tre polisbilar på bredden. I absolut tystnad. Vi satt alla i bilarna med nervevade rutor, tysta som små möss och med fokus på bensinstationen nedanför oss.
Det tog väl 5 minuter så smällde glasrutan på entredörren till bensinmackens affär. Is i magen. Ett två tre, på det fjärde ska det ske, på det femte smäller det. Alla 3 polisbilarna startades upp, helljus med riktining ner på macken och gaspedalerna i botten. 3 poliser sprang jämte bilarna ner, ifall det skulle vara någon som låg och tryckte i buskagen.
Det tog väl 30 sekunder så var vi nere på macken och med 3 helljus från bilarna lystes hela macken upp som mitt på dagen. Inne i bensinmackens affär, smög en mörk skugga runt. Den nedre glasrutan i entredörren var krossad och glasbitar satt som ett taggigt mönster kvar fästade runt alluminiumramen . Den mörka skuggan inne i affären blev stilla. Inte en endaste rörelse kunde ses. En av oss, vrålade genom den krossade rutan att den som befann sig inne på macken kunde masa sig ut igen, annars släppte vi in polishunden (där ljög ordningsmakten - någon hund hade vi inte med oss). Från ett hörn inne i affären smög sig en svart skugga fram mot det krossade glaset. En annan polis, uppmanade bryskt att -"Du kan krypa ut genom det hål du kröp in genom! Du har 3 sekunder på dig, sen öppnar vi dörren (där ljög ordningsmakten igen) och vi kunde alla se hur den svartklädde inbrottstjuven först sticka försiktigt ut ett ben genom det lilla hålet med glassplitter. Längre än så kom han inte förän 3 poliser med omilt och med en knyckande rörelse, formligen slet ut inbrottstjuven så det glasspitter som fanns kvar sen hans entre, flög som konfetti runt honom. Med skärsår och blodvite, knycklades han ihop med händerna i handbojor bakpåryggen, rätt in i en av bilarna. -"Om du gör om detta, låter vi hunden käka upp dig!"
Inbrotten på macken tog abrupt slut. Inte för att han fick skaka galler - Han blev utsläppt från arresten efter förhöret, i princip innan vi hade skrivit färdigt rapporten, men livrädd att bli hundmat.

 
Allmänt | |
Upp