Musik ska byggas utav glädje - av glädje bygger man musik...

Efter Trafikavdelningen blev det tjänstgöring på Vaktdistrikt 2, Östervärns Polisstation. Den låg på Ehrenvärdsgatan vid korsningen med Sallerupsvägen, i samma hus som Favör, fast på andra våningen. Man kunde gå in från Sallerupsvägen genom en glasdörr där även allmänheten kunde nå Polisen, men även genom att köra upp genom en slingrig radiobilsfåra från bensinstationen på bottenplan till andra våningen där personalingången till polisstationen, polisgarage och fyllearresten låg. På den tiden fanns också en avdelning bredvid arresten och fyllecellerna som hette TNE. Tillnyktringsenheten och var bemannad med personal från Socialen som tog hand om de utslagna fyllorna som inte bråkade utan som sambarbetade. Så fick de lugna fyllorna sina kläder tvättade och mat. De som stökade fick sova i fyllecell tills ruset la sig eller åtminstone minst 6 timmar, helst 8.


Det fanns 6 utsättningar på Östervärns Polisstation och varje utsättning hade minst 20 man. Övervakningsenhet precis som Vaktdistrikt 1 nere på Väster var organiserad.
Då man kom in i receptionen på Östervärns polisstation blev man mött av en ABAB-vakt som hjälpte allmänheten med de olika ärendena som man kunde behöva få hjälp med. Allt från att göra en anmälan, till att söka pass eller lämna in något hittegods. ABAB-vakten var första hjälpen - kunde han inte hjälpa till, kunde hen slussa allmänheten vidare till berörd personal. Innanför ABAB-Vaktens dörrar satt inre befäl som skötte allt polissiärt arbete inne då alla "hans" mannar och kvinnor" arbetade ute på fältet. Inre befälet hade titeln Polisinspektör med förkortning PINSP. Aldrig någon ung person utan tjänsterna tilldelades efter ålder, inte efter kunskap eller färdighet. Så var det som det var också - mycket blandade förmågor och kunskap bland dessa sk Pinspar.


Jag skulle börja i utsättning C, vilket inom polisen kallades beryktat för Disco. Den som styrde och ställde där, var en ung konstapel, närmare 190 cm lång och tränade styrketräning, DiscoJönsson, han var manligheten personifierad. Inga kvinnor över tröskeln där. Där fanns dock redan en kvinnlig polis, Camilla tror jag hon hette och hon gick verkligen på undantag. Sa inte ett ord, blev moppad för sin övervikt och räknades inte med alls. DiscoJönsson och hans undersåtare visade med all önskvärd tydlighet vilken avsky de kände inför henne. Förfärligt! Så den dagen jag skulle infinna mig där, var känslorna lätt upprörda och nerverna var inte helt kontrollerade.


Jag stärkte min skjorta och såg till att hela min uniform var oklanderlig. Passet började kl 12.15 med fysisk träning. Det innebar att hela utsättningen spelade innebandy i en unken pytteliten gymnatsiksal som saknade syre helt. Inte ett fönster eller möjlighet till vädring. Camilla hade aldrig deltagit. Jag bestämde mig snabbt för att jag skulle vara delta men första passet fick jag inte. Då skulle jag nämligen visa upp att jag var stark. Jag blev av Pinspen beordrad att gå ner i favörgaraget där polisen hade ett låst utrymme som det förvarades kravallstaket i. De var lastade på ett bilsläp och jag fick först köra ut det. Med min nystärkta uniform och nyduschad, fick jag ensam och montera upp en hel släpvagn fylld med omonterade kravallstaket. Jag klämde fingrar och blev skitig nerifrån och upp, men efter 1 timme stod alla kravallstaket häktade ihop med varandra och jag gick upp till pinspen och berättade att jag var klar.Han kunde komma ner och titta. Men han tittade bara upp från sina papper med slö blick och kliade sig i huvudet och sa . -"Då kan du plocka ihop allihopa igen och sätta tillbaka vagnen i utrymmet. Sen ska du köra som bisittare till det yttre befälet Jönsson. Du ska vara klar tills de kör ut efter den korta, klockan 15.00."


Jönsson var dryg, manchuvistisk, överlägsen och trodde sig vara bättre än alla andra. Det var inte svårt att se eller känna. Jag fann mig i läget och samarbetet gick bra och andra passet deltog jag i innebandyn också, trots jag aldrig hållt i en klubba. Men styrka och kondition hade jag. Det spelet som bedrevs i den lilla unkna gympasalen påminde mer om att alla försökte hugga ner granar. Klubborna svepte runt huvudhöjd och mina ben såg ut som jag fått stryk med en batong. Att gå med kjol eller ens barbent, var omöjligt efter att ha spelat innebandy. Än idag har jag fortfarande ärrbildningar och kvarstående bulor på skenbenen efter alla matchar jag spelade med i. Tror inte jag missade en enda match faktiskt. Snabb som en iller var jag och mål gjorde jag. Något år senare fick jag dock två tunga poliser över mig under en match och bägge ledbanden i mina fötter small av som två pistolskott. Jag blev gipsad i båda fötterna och med två käppar och svettiga fyskläder blev jag skjutsad tillbaka till polisstationen. Med en bra sax att klippa av gipset och käpparna väl gömda i min garderob hemma, tejpade jag mina fötter och fortsatte att träna både löpning, simning, cykling och styreklyft. Det visade sig passa vädligt bra för jag har aldrig haft problem med stukade fötter trots man borde fått det enligt allas vetande. Idag gipsar man verkligen inte ledbanden på det viset. Vilken tur.


Den där DiscoJönsson hade med sig en kasettbandspelare på nattpassen. Han placerade den mellan framsätena och körde hårdrock på högsta volym . Det var strikt förbjudet för då kunde man, enligt polisledningen, försumma sitt arbete. Att ha transistorradio, kassettbandspelare eller FM -radio var föbjudet och chederna gjorde kontroller för att se om ordern efterföljdes. DiscoJönsson fick dock härja fritt. Ingen vågade tillrättavisa honom. Hans pappa var dessutom kommisarie på Trafikavdelningen. Han spelade bra musik - inte tu tal om annat.


Jag tränade på med min styrketräning och styreklyft och en kväll på gymmet, som låg på Baltic Club, Stadiongatan, dök Discokunden Jönsson upp. Jag var den enda kvinnan som tränade nere i den där källaren fylld med testosteronfyllda och stereoidproppade unga män. Han lyfte förvånat på sina buskiga ögonbryn och jag höjdes ett snäpp i min status som kollega.


Omklädningsrummet för kvinnliga poliser på Östervärns polisstation var en liten nich in från en genomgång från personalingången och hundförarnas omklädningsrum. Dessutom saknades det en dörr att stänga. Man stod alltså och bytte om och duschade och all annan personal kunde passera förbi, stanna till och säga hej hej, och det gjordes det också. Ofta. Speciellt en hundförare som kallade för "sexsvensson" passerade med sakta steg förbi omklädningsrummet och hälsade särskilt glatt.


DiscoJönsson gick också förbi, eller förbi och förbi. Han gick in i vår lilla ombytesskrubb och flinade brett och undrade hur läget var. Jag stod naken i duschen. Bra att vi hade en lång duschslang för den räckte att spruta iskallt vatten över hela den 190 långa discokungen.
Ett tidigt morgonpass, som även på Vaktdistrikt 2, startade kl 05.45, körde jag och Discokungen ut för att övervaka Malmös Östra delar. Det var en söndagsmorgon och solen hade redan gått upp. Det var lugnt och tyst i staden. Tidningsbuden hade redan arbetat klart . Inga taxibilar syntes köra heller. Någon enstaka flanör på väg hem från en fest promenerade sakta genom Värnhemstorget. Sällan att staden är tyst men en somrig söndagsmorgon. Vi rullade sakta ut mot Kirseberg. Jag körde polisbilen och Disco satt som bisittare. Han tryckte på sändningsknappen på polisradion. Det gick en signal in till kommunikationscentralen. Sen blev det tyst en kort stund. Det sprakade till igen och en skrovlig, skånsk mansröst hostade till i högtalaren och sa -"Fyra ett - kom!" Det var deras siffra för ledningscentralen. Disco svarade att vi, jag och han, rullade nu ut på Malmös gator och fanns tillgängliga för ärenden


Efter att ha tittat runt på Kirsebergs gator, torg och park konstaterade vi att det endast var kaniner överallt och inte en levandes själ, så jagstyrde åter bilen mot Värnhemstorget. Vi körde på Lundavägen och närmade oss korsningen med Sallerupsvägen. Vid rött ljus längre fram vid korsningen stod en gul lastbil med postens logga stilla precis framför övergångstället. Ingen annan trafikant syntes till. Motorn brummade på tomgång och vi närmade oss bakifrån. Jag stannade vår bil precis bakom och gick ur bilen fram till förarsidan på postbilen. Det var ett kliv upp till förarhytten. Jag försökte titta in men det var för högt upp. Disco hade också gått ur polisbilen och var nu precis bakom mig. Han kunde se lite bättre in. Där satt en man i förarsätet, lutat mot en av dörrstolparna. Jag öppnade dörren och vi hann nätt och jämt fånga upp mannen som drös i backen som en säck potatis.


Han var näst intill livlös. Spritångorna dansade runt huvudet på postgubben och vi kunde konstatera att han var höggradigt berusad.
Postbilen fick köras åt sidan och vi baxade in den överförfriskade postmannen i vårt baksäte. Då började han så smått vakna till. Givetvis undrade han var han befann sig. Han körde ju postenbil och hade bråttom.
Att försöka förklara för någon som är stupfull att han är i en polisbil och inte i en postbil bakom ratten, har sina svårigheter. Det gick inte att övertyga honom och Disco som satt bakom mig i baksätet bredvid postgubben, sa plötsligt att -"Du är i Danmark!" och så började Disco prata danska. Konstigt nog så gillade postgubben det. Antagligen funderade han på att köpa sig en stor dansk öl. De har ju god öl i Danmark.
När vi körde in till Davidhallstorg och intaget där vi tog in alla gripna och omhändertagna, sjöng vi i bilen på danska alla tre.


Befälet inne i arresten som tog emot oss, var ju övertygad om att personen vi tagit med oss in, var från Danmark, så han började helt allvarligt också prata danska. Tills han upptäckte att mannen var svensk postman och hade svenskt körkort.
Det visade sig att mannen tagit fel på dag. Han skulle arbeta tidig måndag morgon. Han trodde verkligen att det var måndag och han hade inte druckit mer än någon enstaka öl igårkväll.
Befälet, en rätt runtnätt konstapel i 50-årsåldern som under sitt liv säkert hade gått igenom det danska ölsortimentet men även svenska systembolagets ölsortiment, med tanke på att hans midjemått inte stämde överens med BMIs rekommendationer, spände ögonen i postmannen och sa på bred skånska -"Då skulle jag vilja veta var du köpt den ölen för med din berusning och du bara druckit någon enstaka öl, är jag jättenyfiken på att köpa en sån öl."

 
Allmänt | |
#1 - - Karin Wikström:

Haha!

fin ny design du fått! Kram

Svar: Tack <3
Fia

Upp