Käpprätt i snön

När alterneringstjänstgöringen på kriminalavdelningen gick mot sitt slut sommaren år1980, fick vi poliselever börja tjänstgöra på ordningsavdelningen. Det fanns 2 övervakningsenheter i Malmö. Den ena polisstationen var placerad i Hovrättsbyggnaden på Västergatan, kallad för "Väster" och den andra var på Östervärns polisstation på Ehrenvärdsgatan, kallad för "Öster" i Malmö. De poliser som tjänstgjorde på dessa två polisstationer, hade som arbetsuppgift att precis som det låter, övervaka Malmö. Det fanns en utryckningsenhet på Davidhallstorgs polisstation som i princip bara fick akuta uttryckningsärenden och den kallades för "Driften" . Där var det gamla gardet och de stora pojkarna. Dit ville alla. När det uppstod vakans på denna polisstaition, Driften, fick äldste polis på respektive polisstationer vikariera på radiobilarna. Om sommaren uppstod vakanserna återkommande och de poliser som fick gå in och arbeta där, var stolta som tuppar. Det var där man var den riktiga polisen och fick köra blåljus. På övervakningsenheterna var utsättningarna (teamen) med personal väldigt stora och vissa av passen i skifttjänstgöringen, förlades till fotpatrull på stan. Man blev tilldelat ett område man skulle fotpatrullera av under 9 timmar med två uppehåll. Den ena kort, de andra lite längre. Den korta pausen kallades för "kort" och den långa pausen för "vakt". Jag antar att det var uttryck från den gamla tiden då polisen var kommunal.

Första tjänstgöringspasset för mig blev på Väster. I utsättning C. Jag fick fotpattrullera i gassande sol och värme. Uniformstyget var av ylle och om man då som jag, kliade sig på benen när det var kallt, var det inget mot för vad det kliade om sommaren då det var varmt. Ylle och jag gick inte ihop. Fötterna svullnade och efter ett pass på stan som patrullerande polis, var man rätt mör. Alla banker, postkontor, större affärer och affärscenter skulle besökas och personalen som arbetade på de olika inrättningarna, kontaktas och tillfrågas om allt var i sin ordning. När så passet var slut, fick yttre befälet i utsättningen skriva in i en pärm på vilka ställen som blivit kontrollerade. Inga spännande uppdrag. HIttade man en fylla, fick man kalla upp ledningscentralen som skickade en radiobil som fiskade upp fyllan. Så fortsatte man att gå runt. Alla affärers skyltfönster hade under ett pass noga granskats. Fönstershopping.

 
 På nattpassen fick vi fotpatrullera fram till den korta pausen vid halv 12, sen fick vi klämma in oss i en folkvagnsbuss och köra runt och övervaka Malmös gator. Den kallades för kuvösen. Där satt alla vi nykläckta poliser och tryckte näsan mot rutorna för att snusa upp något uppdrag. 

En vinternatt, då snön formligen vräkte hejdlöst ner, gick det till slut inte att köra mer än på vissa centrala gator. Snön var nästan halvmeter hög och plogbilarna hann inte röja i den omfattning som nederbörden kom. Jag körde polisbussen och vi var 7 stycken intryckta i den. Fler gick inte för då kunde vi inte omhänderta eller gripa någon. Fanns inte så många platser. Det var så halt och spårigt på gatorna att jag körde fast ett antal gånger. Nobelvägen som är en ganska stor, bred och stor gatan genom Malmö, var totalt igensnöad. Plötsligt sprakade radion till och en manlig röst på ledningscentralen undrade var vi befann oss. Det var nämligen ett inbrott i en kiosk på en tvärgata till Nobelvägen och ett äldre par hade sett två ynglingar, krossa rutan i kiosken och ta sig in. Det fanns ingen annan råd än att bara ställa bussen och alla vi poliser rusade ut och bort mot gatan där kiosken låg.


Som att skicka ut en flock getingar. Jag som tränade löpning 6 dagar i veckan, hade bra flås kom först fram till kiosken. Jo där var mycket riktigt två stycken ynglingar som i full färd höll på att tömma kiosken på cigaretter. En stod utanför och en hade krupit halvvägs in genom den krossade rutan. Han sträckte sig in och tog cigarettlimpor. Så klart såg de mig bums och båda kastade ifrån sig kassarna med cigaretter och flydde åt varsitt håll. Jag tog upp jakten på en. Den andra hörde jag att en annan kollega skrek efter.


Att ha suttit i en varm bil, pluddrande runt stan och inte sett en endaste själ ute förutom polisbilarna och plogbilarna, till att hoppa ut i minusgrader och halvmeterhög snö och springa allt vad man kan, kräver lite. Tur jag tränade löpning 6 dagar i veckan. Tror inte den där ynglingen gjorde det för efter någon hundra meter språngmarsch, kastade han sig in under en häck och rullade runt och hamnade under häcken på en lekplats. De där paret som hade ringt till polisen för att de sett inbrottet, hade gått tillbaka mot hemmet och kommit fram just till lekplatsen.


De stod där och blev igen vittne till ynglingens framfart. Mannen hade en käpp han stödde sig på och med hög röst ropade han mot mig och pekade med käppen var ynglingen låg och tryckte. Jag hade följt efter den där grabben och inte släppt honom ur sikte en endaste sekund. Så det var bara att själv kasta sig över honom där han låg och tryckte inne under häcken. Från ingenstans störtade den äldre mannen fram och drämde med hård kraft sin käpp rätt i ryggen på grabben som låg på magen, samtidigt som ha ropade "Din jävla slyngel". Frun som stod kvar och tittade hojtade inklämmande..-"Ja ge honom ett riktigt rapp!"
Jag satte handfängsel på inbrottstjuven och drog upp honom från marken och min puls bankade som en hammare i bröstet och andedräkten stod som skorstensrök ur munnen på både på mig och ynglingen efter först den snabba löpturen i hög snö och därefter ett visst handgemäng på marken. Men nu satt han fast med armarna på ryggen i handfängslet och jag nickade till den äldre herren att han och hans frun skulle följa med bort till polisbussen så vi fick prata lite.


Vi fick gå en bit tillbaka men både farbrorn och hans frun, plumsade i snön efter oss. Min första tjuv gripen på bar gärning. Tjuv och polis i sin helhet. En av de anledningar som gjorde att jag blev polis. Ställa till rätta och skipa rättvisa. Om det sen var rätt att den där farbrorn drämde käppen i ryggen på slyngeln vet jag inte. Kanske var det inte så mycket rättvisa - men kanske var den smällen som kanske gjorde skillnad och avhöll den där grabben från att göra fler inbrott. Något annat kännbart straff lär han knappast ha fått. Vi körde in till polisstationen för avrapportering. Svett som rann längst med ryggraden under tjocka tröjan och klibbig som klister och röd som en tomat i nyllet av adrenalin och kyla, var det bara att sätta sig och skriva ner allt jag sett, gjort och med största noggrannhet beskriva hela händelseförloppet. Fast jag minns inte att jag skrev ett ord om det där rappet. Det förblev nog en hemlighet mellan oss fyra..Grabben, mig och de äldre paret.

 
Allmänt | |
Upp