Fulla drullar med rullar

Jag trivdes bra i den där lägenheten på Lundbergsgatan 5. Den var väldigt trivsam och hade en atmosfär som gjorde att jag genast kände mig hemma. Att bo överst i ett hyreshus var en skön känsla. Jag hade inga grannar på den våningen utan det var en trappa till upp till vinden och dit gick det sällan någon. Innergården var inte särskilt vacker. Jag hade köksfönstret som vette in mot gården och där var ett fult gammalt cykelställ med enternittak och hela gården var in princip asfalterad. Där fanns dock gott om duvor och i en ventil till mitt skafferi i köket, hade en hel duvfamilj flyttat in och det blev ett förfärligt liv i ventilen och massor med fjädrar bland mina skafferivaror. Det blev inte bättre efter att jag ringt fastighetsskötaren och bett att de skulle näta om ventilen. De glömde nämligen ta bort boet och ungarna. Efter att ha varit på semester i 14 dagar kom jag hem och det luktade inte gott alls. Ruttna duvungar luktar så man blir ledsen.


Det tog dock inte så lång tid förän jag träffade en pojkvän. Han var polisaspirant han med och bodde runt hörnet på Tärningsholmsgatan och efter några månader blev vi sambo. Han hade ett andrahandskontrakt på sin lägenhet och ägde bara en hyrtv. Han fick flytta in med en från Ikea, nyinköpt dubbelsäng i furu som han, hans mor Gunvor och en av hans brödrar, under mer eller mindre upprörda och känslosamma uttryck till slut fick ihopmonterat. Fast då när de var klara med sängen, var långsidorna felvända, så de fick montera ner och montera om. Man kan väl säga att den händiga genen saknades helt i det släktet men blev upphov till hysteriska skratt för min egna del. Fast ingen annan var road.


Sambon Ingemar fyllde 25 år och stort kalas planerades, givetvis i min lägenhet eftersom vi ju bodde i hop. Hans mamma gav honom en gammal stor bokhylla i valnöt, som hade stått i hennes hem i det hus hon bodde i. Bokhyllan innehöll skåp, hyllor, lådor men även ett barskåp som med massor med speglar och glas och ett stor lysrör som man kunde tända. Det var så fult och så malplace i mitt vardagsrum så till slut klarade jag inte av se det och fick väl även sambon att inse att vårt behov av just en sådan möbel i en liten tvårumslägenhet inte var så praktiskt. Vi beslutade oss för att sätta in en annons i SydSvenska Dagbladet, som om söndagen mest bestod av annonser. Sagt och gjort.


Vi skrev att vi ville ha 1500 kronor för bokhyllan. Idag år 2017, motsvarar det 4300 kronor. Söndagen kom och annonsen fanns med. Det tog inte lång stund efter att vi vaknat och gått upp föränn den förste intressenten ringde. Han ville komma med en gång och titta på bokhyllan. Sagt och gjort. Efter bara en kort stund ringde det på dörren. Utanför stod 2 män i 40-års åldern. De presenterade sig och sträckte fram handen för att hälsa och vi bjöd in båda herrarna in i lägenheten och visade fram dom till bokhyllan som stod längst in i vardagsrummet. Jag hade tömt hela bokhyllan så det var bara att öppna skåpet och förevisa det utrymmet som hade barskåp. Glasen och speglarna var nypolerade, men vi hade inte ens haft en flaska sprit i skåpet.
Det tog inte 1 minut förän den ena mannen sa. -" Jag köper det!" Därefter slängde han 500 kronor i kontanter på vårt soffbord och sa -"Jag ser till att bokhyllan hämtas i morgon."

Sen vände han sig om och den andra mannen som inte sagt ett ord, följde efter och de båda gick ut och dörren slog igen. Där stod vi, jag och sambon, tittade på bokhyllan och på pengarna som låg på soffbordet.
Vi visste inte vem männen var och än mindre vad de hette. Där hade de slängt 500 spänn på bordet och gått. Det motsvarar idag ca 1500 kronor.


Mycket riktigt kom det två män dagen efter och hämtade bokhyllan och då betalade de resterande 1000 kronor.
Allt var frid och fröjd. Var bokhyllan skulle, visste vi inte men svärmor Gunvor hade väl varit gladare i sina dagar då hon fick veta att vi sålt hennes bokhylla, vind för våg.


Dagen efter vår bokhylla flyttat ut, hade sambon skrivit upp sig på extratjänst, sk "Lej" på jobbet. Att jobba extra var bra på alla sätt. Älskar man sitt arbete och sen får dubbelt betalt är det bara vinna vinna. Han fick extraknäcket på den pikètbil jag arbetade på som polisaspirant. Jag körde pikétbussen och sambon fick sitta bak med de andra 4 poliserna och pikétchefen satt på passagerarsätet fram. Det gjorde han alltid. Jag har alltid älskat att köra bil och köra pikétbuss var ännu roligare. Passet började med att vi patrullerade av gatorna för eventuella fyllor eller andra som störde allmänheten och ordningen på något vis. Vi kallade det för att vi rensade rent lite här och där. Ibland kunde vi fylla bussen med flera fyllor som var så berusade att det var riskfyllt för dom att finnas kvar på gatorna. Bättre att sova av sig ruset i trygghet på polisen i en fyllecell. Vi körde på de gator där fyllorna brukade samlas och dricka sin sprit, men denna kväll var det ganska så tomt på de flesta ställen vi besökte. Så körde jag in på Industrigatan för där fanns ju alltid några kunder och flickor som kunde kontrolleras eller kanske till och med behövde omhändertas. Flickorna kunde vara så berusade och påtända av narkotika att de knappast kunde ta hand om sig.


En bil körde sakta framför oss och vi körde efter bilen något varv på Industrigatan. Där satt två män i en mörkblå Mercedes Benz, modell dyr. Sitter man i en buss, sitter man lite högre upp och kan se ner i personbilar på bättre sätt än i en vanlig bil. Vi såg att de satt och smusslade med något mellan sig trots att bilen rullade sakta frammåt. Till slut tutade jag med ett tut för att uppmärksamma att vi körde efter bilen och att föraren skulle uppmärksamma att vi ville att han skulle stanna bilen in till kanten av gatan. Det gjorde han. Han stod på bromsen. Jag fick tvärnita. Ut från förarsidan störtar det ut en man mot vår buss. Han är rasande och fäktar med armar och skriker och gör fuck off tecken. Rusar fram till min sida av bussen och sparkar på dörren till förarplatsen där jag satt. Jag vet inte exakt hur många sekunder det tog innan mannen satt bak i bussen, men jag tippar att det tog inte ens en minut. Han vrålade i högan sky och spottade allt vad han kunde på allt och alla. Vi var inte vatten värd och vi skulle bara ge "faen" i honom och vad han sysslade med. Den andra mannen var tyst och kollegorna kontrollerade honom under mer stillsamma förhållanden. De hade inte gjort något brottsligt mer än att störa kvarteret med sin körning runt runt området, men mannen vi hade i bakre delen av bussen, hade ju onekligen något lurt för sig, annars uppför man sig knappast på det viset. Han störde ju dessutom ordningen på gator och torg. Viktigt är alltid att skyddsvisitera personer som man omhändertar eller griper. Att transportera människor som på ett eller annat sätt inte mår bra, känner sig trängda, känner sig desperata eller rent av paranoida av att åka polisbil, gör att i pincip allt kan hända. Då är det av största vikt att personerna/personen i fråga inte bär något vapen eller annat stickföremål som sprutor eller knivar, som kan användas som vapen mot poliserna under all form av transport.

Så denna aggressiva man fick tömt sina fickor. Först fick han möjlighet att själv lägga sina tillhörigheter på ett avlastningsbord inne i bussen. Då slängde han upp sedelrullar på sedelrullar. Det bara välde sedelrullar ut från mannens fickor. När jag snabbt i huvudet räknade vad det troligtvis handlade om för summor, kom jag fram till att det var minst 300 000 kronor i kontanter. Även idag är det svindlande stora summor men då var det nästan värt 1 miljon kronor. Det blev tyst i bussen. Knäpptyst. Alla kände samma obehag. Ingen rädsla för mannen eller det han höll på med för onekligen var det inga vanliga affärer, utan alla gånger brottsligt överkomna sedlar. Däremot att vi skulle hantera dessa pengar under färd, kändes väldigt obehagligt. Eftersom ingen ville ens räkna pengarna, såg vi till att mannen fick på sig pengarna i rödaste rappet. De kunde i vilket fall som helst inte skada någon i detta läget. Vi kontrollerade den andra mannen och därefter körde vi in båda till polisstationen, den ena med fickorna fulla av pengar. Bilen på gatan kördes in till kanten.


När vi kom in till intaget på Davidhallstorg och fick fört in båda dessa männen för identitetskontroll och även andra kontroller, tittade jag lite mer noga på de båda männen. Alltid bra att lära känna igen människor för de dyker garanterat upp fler gånger i framtiden om de inte haft ärliga avsikter.
Både jag och min sambo kunde snabbt konstatera, att de båda männen var de samma som dagen innan köpt vår bokhylla.

 
Allmänt | |
#1 - - Karin Wikström:

Åh kan tänka Mig farmor Guns glädje över att ni sålde hennes hylla 😅 Rolig historia & konstigt sammanträffande.. fick ni reda på vad de var för filurer?

Upp