Fort Farligt Fel

Trafikavdelningen i Malmö fanns på Lärkträdet på Östervärn. Där fanns ett stort garage under höghuset, där alla avdelningens tjänstebilar och motorcyklar stod inlåsta och parkerade. I höghuset fanns utredningasavdelningen där TOK-bussen också fanns men även utredningsavdelningen. Ett utsättningsrum för den uniformerade personalen fanns på våning 5. Det var ett riktigt gubbvälde det där stället. Där hade inte varit många kvinnor som fått gå alterneringstjänstgöringen innan mig och än mindre hade det varit någon som varit placerad fortlöpande där. Så när det var min tur att göra min utbildning där, var det lite extra roligt i känslan, då jag stegade mot utsättningsrummet där alla gubbarna satt huller om buller på skolbänksstolar och som blev knäpptysta med blickarna mot mig när jag stod i dörröppningen. Var ju inte så svårt att inse att jag kommit till rätt ställe. Ett riktigt gubbdagis, där alla var klädda i overaller.


Känslan att kliva in i detta rum, herrummet personifierad, var väldigt märklig. Män som bara arbetar med män och bara trafik och motorer. Medelåldern låg på 55 plus. Jag kände mig som en liten flicka som gått vilse. Fula gubbar som glodde ut mig. Granskad från topp till tå och efter någon minut, så var intresset för vem jag var, borta. Åter till görningarna. Att lyssna på chefen framme vid podiet, som höll information om skiftets arbetsupggifter, nyheter och händelser sen sist de arbetade.


Jag satte mig ner på en stol. Tyst. Så blev de andra också tysta i salen och chefen ropade upp alla namn som skulle arbeta denna dag tillsammas ute. Antingen var det smeknamnet på personen, eller efternamnet som ropades upp. Inom polisen är det svårt att inte skaffa sig ett smeknamn. En fadäs och man hade snabbt ett öknamn eller smeknamn. En gubbe som satt långt bak i salen, magerlagd och med ledsna mustaschspröjsar och buskiga ögonbryn hette NIls-Åke och kallades för NIsse. Så chefen ropade upp Nisse. Nisse hann inte svara för det hann jag göra före. -"JAPP"! sa jag och lika förvånad som de övriga var jag själv över svaret. Det blev ett gapskratt och efter det hette jag "LillNisse". Det kändes lite som spänningen med det, bröts. Tror de tyckte jag var lite "otäck" som kom in där som en katt bland hermelinerna.


Jag fick arbeta första passet tillsammans med en lång man. Jag minns inte hans namn men han var närmare 60 år, smal och gänglig med den tidstypiska mustachen som jag tror nästan alla gubbarna där hade. LIte stressig och nervös i sin personlighet och han blev inte mindre stressad då han troligen för första gången i sitt yrkesliv, fick ha en kvinna bredvid sig i bilen. Vi skulle köra ut från stan mot en mindre ort Svedala, för att ha en kontroll av hastigheten på en väg där det var 50 km/h. Samtliga kollegor i arbetslaget skulle delta i denna arbetsuppgiften. Men på väg ut till Svedala fick vi, jag och den lätt stressad kollegan, order om att biträda ett brett och långt ekipage som skulle köras genom ett samhälle där det krävdes poliseskort. Sagt och gjort, vi körde dit och eskoreterade det långa breda fordonet och då vi var klara med det uppdraget, körde vi mot Svedala där resten av gänget redan stod och mätte hastigheten med "Radarn" som på den tiden ställdes upp vid vägkanten och mätte hastigheten på bilarna. Kollegan körde inte särskilt fort. Nästan saktare än trafiken, vilket gjorde att det blev en rätt lång kö efter oss. Få bilister vill köra om en polisbil på väg. Så när vi närmade oss kontrollplatsen där alla stoppade bilar, poliser, polisbilar, radar och männsikor stod, stannade all verksamhet upp en sekund. Blickarna riktades mot oss i polisbilen och den långa kön som bildats bakom oss. Det visade sig att kollegan jag åkte med, hade slagit till blåljusen då vi eskorterade det stora fordonet och då vi var klara med den uppgiften, hade han inte slagit av blåljusen utan istället körde han i maklig takt och pratade nonstop med mig om allt han kunde och gjort då han arbetat som polis i hela sitt liv och i upphetsningen hade han glömt att slå av blåljusen.


Tiden på trafikavdelningen blev väldigt trevlig. Så trevlig att jag ville stanna kvar. Jag blev otroligt väl omhändertagen av alla dessa gubbar. De uppskattade mitt sällskap. De var väldigt rädda om mig och alla var lika måna om att jag skulle få lära mig så mycket som det bara gick, under den tid jag var där. Intresse för bilar och motorer hade jag haft sen liten. Att köra bil har alltid varit jätteroligt. Jag började tidigt i livet med bilkörning. Tror att bland de första gångerna jag rattade en bil var en gammal blå opel. Jag var jag 13 år. Bonden som bodde på gården där jag red en häst, behövde cigaretter och jag körde ner hans bil till kiosken för han kunde inte för han var för berusad.


En gubbe där på trafikavdelningen, körde nästan bara "trafipaxen" vilken var en civil polisbil. Den hade starkare motor och utrustad med mätinstrument som man kunde använda från bilen för att mäta andra fordons hastighet. Han var galen den där kollegan. Körde som en biltjuv och rökte stora tjocka havannacigarrer och hade bilfönstret nervevat även i smällkalla vintern. Det stod som en liten skorstenpelare ut från rutan då han någon gång stod stilla med den där bilen. Han ville gärna, för en gång skulle, ha lite sällskap i bilen. Jag fick gärna följa med honom så skulle han visa hur man körde bil fort på grusvägar. Tro sjutton att han alltid körde själv - ingen människa med förstånd, utsatte sig frivilligt att åka bil med honom som förare. Men jag fick den arbetsuppgiften att bli bisittare åt honom. Vi körde ut till bokskogen i Torup utanför Malmö och där körde han så fruktansvärt fort att i vissa kurvor lyfte innerhjulet i kurvorna. Jag bet ihop. Så stack han en karta i näven på mig och skrek, eftersom fönstret var halvöppet och dånet i bilen var så högt att det slog lock för öronen, att jag skulle läsa kartan och så skulle han bara gasa efter kommando och inte använda bromsen. Jag hade aldrig läst karta och under alla orienteringar under skoltiden hade jag antingen gått vilse, eller åkt snålskjuts med någon förbikörande mopedkille, eller rent av fuskat mig till kontrollerna, så detta med att läsa karta var inte min grej. Men tror man att man ska dö här och nu, så lär man sig läsa karta snabbt som bara den . Det var höjden, lutningen och kurvornas grader som skulle rapporteras någon sekund innan vi var där...


När det var gjort skulle vi byta plats. Jag skulle få köra hans fantastiska saab som var väl inrökt i ratt och ruta och förarsätet snett nerrsuttet på ett märkligt vis. Att inte han fick sned nacke fattar jag inte. Han hängde ju halvvägs ut genom rutan i alla svängar.


Jag skulle enligt instruktioner bara ha gasen i botten och absolut inte röra bromsen. Jag skulle motorbromsa och använda växellådan som hastighetsreglerare. Han läste kartan.

Jag var lättlärd. Tror min dödsångest hjälpte mig igenom det arbetspasset. Jag blev granskad av resten av gänget då vi efter passets slut, körde ner och in i Lärkträdets garage. Mitt mod i detta sammanhang var nog också en del av att jag fick mer respekt av kollegerna. Det var liksom ett elddop och det klarade jag av. Men det insåg jag långt senare.


Min blå polisväska följde med mig även här på Trafikavdelningen och jag hade ställt av den vid sidan av ett litet förråd i garaget för att ta med den upp då vi avrustat våra polisbilar. Jag hade kvar lite filmjölk och bananer i väskan som jag tänkte äta innan jag cyklade hem. Så blev det inte för en mc-polis kom körande i den långa korridor i garaget och då han skulle passera min väska siktade han på den och reste motorcykeln på bakhjulet och körde rätt över väskan som nästan sprängdes. I alla fall gjorde bananerna och filmjölken det. Till allas glädje.


Dagen efter hade jag fixat mcpolisens extranyckel till hans klädskåp och lagt en stor halvnaken död råtta bland hans uniformskläder. Så var kriget igång. Min cykel saknade sadeln efter det passet så jag fick gå hem. Den låg väl gömd och jag hittade inte den förän långt senare. Efter att jag lagt en stor hundskit under gummimattan i den bil han skulle tillbringa 10 timmars arbetspass, blev det lite lugnare. Jag slutade nämligen min alterneringstjänstgöring på trafikavdelningen.

 
Allmänt | |
Upp