Stopp i lagens namn!

När perioden för rekryteringen var avklarad och de polisskolesökande godkänts och fått meddelande att de blivit antagna och de som inte klarade testerna, fått besked att de får gärna återkomma då deras förutsättningarna förändrats, var det dags för mig att börja på Trafikavdelningen. Det var en liten dröm som gick i uppfyllelse där. Mitt mål var att bli lika duktig trafikpolis som de gamla uvarna som varit där i många år. Jag ville gå alla kurser och utbildningar som kunde erbjudas. Höjden av det, var att få bli mc-polis. Då vid den tiden, hade det ännu inte rekryterats någon kvinna till varken trafikavdelningen och än mindre till mc-förareutbildningen. Jag hade ambitionen att bli den första.


Gänget jag hamnade i, var i princip samma gäng som jag var hos under min alterneringstjänstgöring , 6 år tidigare och jag blev väldigt varmt mottagen. De tyckte det var väldigt roligt att jag valde att komma tillbaka som ordinarie polis. Under de åren jag varit på ordningspolisen hade viss utrustning på Trafikavdelningen tillkommit. Jag ville gå utbildningen för trafikövervakning, kallades TRÖ 1 och därefter TRÖ 2. Jag ville lära mig radarn och mätintrument för bilen, Trafipaxen, som den hette då.


Tiden där var rolig. Vårt övervakningsområde var stort och arbetspassen var alltid 10 timmar. Två uppehåll under passet. En kaffepaus och en matpaus. Många gånger anpassades matuppehållen till närheten av kontrollerna vi hade. Inte sällan Gästgivaregårdar som tacksamt tog emot ett polisgäng om 20 man. Det blev mycket mat. Ett sånt ställe var Gästgivaregården i Staffanstorp. Vi parkerade hela vår arme av polisbilar på gårdspanen och då man klev av bilen, nådde stekt smör och matosen oss innan vi ens klivit inom dörrarna i restaurangen. Som på alla ställen där det tillagas mat, är det mesta av interiören insvept i matos men jag tror Gästgivaregårdar ligger i topp där. Mycket fet mat och mycket smör. Stora tillredningar och stora dignande bord av maträtter på skånskt vis. Inget som jag tilltalades av. Jag har alltid varit en svår matgäst och än idag, har jag lite sparsam matkultur. På den tiden hade jag med mig min matlåda och fick på nåder sitta med på en hörna av det långbord som dukats upp inför vår entre. Oftast hade jag en liter yogurt och musli med mig, bananer och brödskivor. Utan pålägg och smör. Gästgivaren vande sig med tiden att det inte var lönt att erbjuda mig varken stekta isterband med stuvade potatis och morötter eller smörstekt sill.. Kaffe drack jag gärna. Jag hade jobbigt nog att sitta i all den kraftiga matosen. På en annan Gästgivaregård på Österlen, var det så stort dingnande bord att rätterna på buffen knappt fick plats. Cigarröken låg som en tät dimma över hela stället och en mer skånsk atmosfär än just den, är nog än idag svårt att uppnå. Alla hade bänkat sig vid borden, hängt av sina koppel och mössor och slagit sig ner vid långbordet då jag kom in från damtoaletten. Att gå på toa är en hel procedur när man är iklädd hel overall med lång dragkedja framtill och över det koppel och jacka. Det tar sin tid.
När jag kom in i restaurangen där alla satt, ropade en kollega som satt längst bort..-"för faen stäng nu fönstret så inte Fias fröblandning blåser bort!"


Kan väl tillägga att ingen i mitt gäng var särskilt klent byggda. Nära nog ingen var nikotinfri. Var det inte så att läppen stod rätt ut för att en halv dosa snus var intryckt, så rökte de cigarrcigariller eller cigaretter utan filter. Få var nog heller inte nykterister. Fast i dessa sammanhang, skulle de hellre skjuta sig i foten än att dricka brännvin och sätta sig bakom ratten. Det var en dödssynd att köra rattonyktert. De bilister vi stoppade som var berusade var i trafikpolisens ögon, de allra värsta syndarna.


Det blev mer tydligt en söndagseftermiddag då vårt uppehåll förlades hos en krögare som även hade uteservering i sin trädgård. En härlig sommardag då luften är klar, lagom varm och svaga vindar fläktade mellan fruktträden och björkarna i krögarens trädgård. Där stod runda bord med parasoller i glada färger och det var ganska fullsatt med matgäster. Men inte mer än att vi också fick plats. Det beställdes in smörstekt vändstekt sill med persilja och potatis och lättöl. Dagens söndagsrätt. Det tog alla, utom jag. Jag hade min standardmeny med mig. Det gick fort att äta upp och alla var mätta och belåtna. Någon beställde in en extra lättöl. Sillen var väl kanske lite salt. Kaffe och kaka på det och hela gänget var mätta i magen. En hungrig polis är ingen bra polis, så gick ramsan.
Då råkade jag titta nogrannare på det där ölet som de hade blivit serverade. Det var inte lättöl utan starköl. Så var det arbetspasset slut. Vi fick en skön eftermiddag i en solig luftig trädgård, tills vi var säkra på att alla var nyktra igen.


Vid en trafikkontroll kunde det gå till så att man ställde upp den stora grön plåtsburken, radarn, strategiskt invid eller nästan i en häck, för att dölja den så gott det gick. Där stod en polis och mätte alla bilars hastighet. Lagom avstånd efter radarn var det plats för att kunna vinka in de fordon med förare som skulle bli rapporterade för fortkörning eller annat trafikbrott. Det hände att radarpolisen upptäckte att något annat var fel eller hade brist på fordonet som gjorde att ekipaget skulle vinkas in.
LIte efter kontrollplatsen hade vi en "Iller" ställd vid vägkanten. Det kunde vara en MC-Polis eller en snabb civil trafikpax. Syftet var att jaga ifatt de som inte stannade på polismans tecken utan tryckte gasen i botten för att undkomma lagens långa arm. Det behövde ju inte bara vara att föraren kört för fort eller bilen hade fel och brister. Inte sällan smet förare pga andra brott. Allt från narkotika, stöldbrott eller avsaknad av körkort eller rattfylleri. Då blev det polisjakt. Inte helt tråkigt ...utan väldigt roligt! Vem gillar inte tjuv och polisjakt? Tjuven möjligvis...


Det medför ganska stor risk att stå vi en kontrollplats och vinka in en förare. Oavsett om de har rent mjöl i påsen eller ej. Alla som kört en bil och sett en polisbil börjar fundera över hastigheten, bilbältet och annat, trots man kanske inte gjort något olagligt. Det gällde att synas ordentligt och att få ögonkontakt med föraren så han förstod att han skulle svänga av vägen och in på den uppställningsplats vi upprättat.
Sen fanns det de som drog som en avlöning. När de insett att de skulle köra in i en poliskontroll, tryckte de gasen i botten. Då gällde det att kasta sig undan.


Vid en kontroll utanför Höör en sen vinterdag, stod vi uppställda längst med väg 23. Det är 90 km vid det mätstället och kan ju tyckas att stå och mäta vid 90 km inte finns så stor anledning eftersom det oftast inte finns så mycket bebygglese och därmed inte så viktigt att man håller hastigheten exakt 90 km. Men denna sträcka har under många år trafikerats av tyskar och danskar som är på väg till eller från sina sommarstugor. Trafiken är oftast tät och bilarna framförs med alldeles för korta avstånd. Mycket olycksdrabbad väg med många dödsolyckor. Jag stod på kontrollplatsen, som i detta fallet var en stor gruslagd parkeringsplats vid sidan av vägen, för att kunna rapportera de förare som vinkades in. Vi hade radarn längre söderut och mätte mest de bilar som körde norröver. Vi hade inte MC denna dag eftersom det var vinter, utan istället hade vi parkerat en snabb iller, (polisbil )så det bara var att hoppa in och köra efter om någon drog iväg från stoppern vid vägkanten.
Så kom bilen som inte stannade. Istället hörde jag hur motorn rusade och föraren tryckte gasen i botten. Det var inte snö på vägbanan men om vintern är det ju oftast halt ändå på vissa partier av vägen. Men han satsade verkligen på att undkomma.
Stoppern som stod vid vägkanten vrålade i högan sky -"DEN STICKER!!"
På det kommandot sprang jag och en kollega till mot illern och jag kastade mig in på förarsätet, hittade nycklarna på solskyddet ovanför och startade bilen, slängde i D i växellådan och hörde samtidigt hur kollegan stängde dörren om sig på passagerarsätet bredvid mig. Bilens hjul spinner loss. På den tiden var det mest bakhjulsdrivna volvo. Vi river loss i grusen och bilen jazzade till lite innan vi kom upp på asfaltsvägen. Nu gällde det att inte släppa fokus på bilen som drog. Kollegan tryckyr in knappen till ledningscentralen. Viktigt att vi fick kontakt med basen. Eftersom bilen vi jagade redan hade hög fart och vi startade från noll, blev det en rätt lång glipa mellan oss. Den som sitter bredvid har till uppgift att inte släppa blicken och samtidigt rapportera till ledningscentralen var vi är och vad som händer. Ge eventuella uppgifter vi kunde se och fortlöpande rapportera in läget. Den som kör ska se till att köra säkert men helt hinna ikapp. Det är altid svårt att veta hastigheten på en bil som kör framför men ser man att avståndet blir större och man själv kör i 180, kan man räkna ut att den nog framförs fortare...


Bilen framför, en grön personbil med en ensam förare, sladdade till framför oss. Trots det var kall körbana rök det om hjulen. I en sväng ca 200 meter framför oss, miste vi tillfälligt kontakten med honom då han försvann bakom kurvan. Men då vi var i kurvan såg vi honom igen. Han hade ökat hastigheten och nu körde vi så fort vår bil kunde köras, vilket nog är ganska fort. Som vi sa - Plattan i mattan! Att jaga en annan bil, med sirener och blåljus, kräver lite skärpa. Märkligt för det perifera synfältet krymper men man ser ändå rörelser om det skulle komma något ..i vägen.
Vi körde lite ikapp bilen framför och då vi kunde läsa hela registreringsskylten rapporterade vi in till ledningscentralen. Den visade sig tillhöra en äldre herre född i början av förra seklet. Bilen såg proper och välhållen ut. Den var stulen.


Efter ytterligare några kilometer kom det en skarp kurva och att bromsa i så höga hastigheter fungerar inte. Man får helt enkelt anpassa bilen efter vägen om man så säger. Efter kurvan såg vi hur föraren tappade kontrollen över sin körning och bilen började jazza rejält över körbanan. Den svängde helt runt ett varv och sen for den som en projektil rätt av vägen och mot en gammal pil som stod en meter från vägkanten. Bilen åkte rätt in i trädet och det blev tvärstopp med ett fasansfullt kraschljud av trädbitar som krossades och bilplåt och glas som fullständigt mosats. Det blev en gråaktig rök kring bilen. Därefter hördes bara högspelande musik inifrån kupen på den krockade bilen. Jag stannade vår polisbil en bit ifrån . Fortfarande med sirener och blåljus på. Fort av bilen och fram mot den kraschade bilen i trädet. Om inte föraren kört in i ett träd, hade jag dragit vapen. Men sannolikheten att denna skulle vara pigg nog att gå till attack efter en sådan krock, var rätt liten. Jag sprang mot bilen med handen på pisolen ifall...ifall.


Då slås den tillbucklade dörren upp på vid gavel och ut kom föraren, en smal lång, mörkklädd yngling som satsade allt han hade och sprang för full kraft bort ut på den upplöjda åker som var täckt med snö och is.
Eftersom mitt adrenalinpåslag var lika stort som förarens och jag hade ångan uppe, tog det inte många meter förän jag hann upp honom. Trots han krockat och borde varit så omtöcknad att han inte skulle kunna göra något motstånd, började han veva med armarna mot mig och skrika. Han försökte sparka mig i magen. Men två rejäla smockor mitt i plytet, en på ögat och en på snoken, bevekade den unge mannens fortsatta protester. Han fick näsblod. Två snabba klick och handfängseln satt på plats på hans handleder, bakom hans rygg. Då är det extra bra att bara lyfta i själva handfängseln så slipper man extra protester.....


Han hade under natten innan, stulit bilen då den stod parkerad på ägarens uppfart till sitt hus, inne i ett litet samhälle utanför Lund. Därefter hade han kört runt med bilen och gjort ett antal bilinbrott där han tillgripit bilstereoapparater och tillhörande högtalaer. Det fanns en hel plastpåse med verktyg förmodligen tillhörande någon byggfirma på en byggarbetsplats. Vid visiteringen av honom hittade vi några påsar med vitt pulver nerstoppat i ena stumpan. I kalsongerna låg en hoprullad sedelbunte med olika valörer.
Den enda skada han lidit av krocken med trädet, var de två snytingar som han fick av mig. Han hade även ont i sina axlar efter att ha blivit släpad i åkern bort till polisbilen som stod några hundra meter längre bort vid vägkanten.


Vid inskrivningen, på arrestintaget där skador skulle dokumenteras skrev arrestvakten; höger öga svullet och en början till blå färg vid ögonbrynet. Näsan något sned och kraftigt näsblod. Överläppen svullen. Den intagne xx har smärtor i sina axlar. Skadorna troligtvis uppkommit i samband med kollisionen med det stulna fordonet.

 
Allmänt | |
#1 - - Karin:

& så fin bild på en fin polis!

Svar: <3 Hihi
Fia

Upp